2023-06-15

Dubbla känslor inför solen

I det senaste numret av Gensvar skriver jag om solens dubbla effekter. Den är både bra för vår hälsa och kan vara livsfarlig. Solens UV-strålning hjälper kroppen att alstra D-vitamin, som vi bland annat behöver för att stå emot infektioner. Samtidigt bidrar solandet till att fallen av hudcancer har ökat med över 50 procent i Sverige de senaste åren.

Samma dubbla känslor har jag inför det varma vädret. Visst är det fint med solsken på skolavslutningar och studentskivor, men förra årets värme och torka innebar både bränder och uttorkade floder i Sydeuropa. Mängden växthusgaser i atmosfären pekar på att sommaren 2023 blir minst lika varm. Redan oroar sig lantbrukare i Sverige både för skörden och för hur de ska få ihop bete till sina djur.

Nu undrar kanske någon om man inte får önska sig lite sol på semestern efter en lång och mörk vinter? Och det står alla fritt att önska sig vad man vill, men jag har börjat sakna lite kyliga junikvällar och ett stilla sommarregn. Snart kommer kanske även midsommaraftnar med tio grader och snöiga valborgsmässoaftnar att framstå i ett nostalgiskt skimmer?

Lagom är kanske bäst när det gäller vädret; lite regn, lite snålblåst, sedan halvklart till mulet och solsken. Önskar alla en sommar utan extremväder och en glad semester!

 

 

2023-04-02

Därför väcker språk starka känslor

Just nu går diskussionerna heta om ”de” och ”dem” ska ersättas med ”dom”, utan att ge mig in i den debatten kan jag konstatera att språk väcker starka känslor. Kanske inte så konstigt eftersom hur vi pratar hänger samman med varifrån vi kommer, vår identitet och hur vi vill uppfattas av vår omgivning.

Det senaste halvåret har jag rest runt i Sverige och hållit kurser i begriplig kommunikation på ett antal orter och märkt att vissa ord väcker mer debatt än andra. Fortfarande är det lilla ordet ”hen” en källa till irritation för många. När jag ställt frågan varför är svaret att ”hen” ses som ett uttryck för politisk korrekthet, i stället för ett alternativ till att skriva ”hon eller han”.

Andra blir också irriterade på klarspråk i största allmänhet. Det vill säga att vi ska uttrycka oss enkelt, vårdat och begripligt för att så många som möjligt ska förstå vårt budskap. En del menar att deras budskap blir förringat och mindre viktigt om de inte får använda byråkratiska uttryck.

Oavsett vad man tycker är det hjärtevärmande för en gammal språknörd som jag att vad vi säger och hur vi skriver fortsätter att fascinera oss människor.

2022-12-11

Reflexioner över en falafelrulle

Jag avslutar mina två dagar i Malmö med en falafelrulle på Jalla Jalla vid Möllevångstorget. Trots att det är trångt har de tre killarna bakom glasdisken total koll på vems tur det är. Jag hinner knappt blinka innan jag har en rykande varm rulle i handen, Man lever verkligen upp till sitt namn som betyder ”skynda skynda” på arabiska.

Malmö är också det nästsista stoppet för höstens turné med kurser i begriplig kommunikation, då jag har hållit kurser för medarbetarna på Victoriahems områdeskontor. Det har varit lärorikt, inte minst för mig. Kursen har utvecklats mycket under resans gång tack vare inpass och reflexioner från deltagarna.

Jag brukar avsluta med att påminna om att kommunikation kommer från latinet och betyder ömsesidigt utbyte. Min kurs skulle falla platt utan gensvar, samspel eller respons. Det är samma sak för personalen på Jalla Jalla, som också behöver ögonkontakt, en nick eller ett tack för att den smidiga logistiken ska fungera.

I en tid då vi verkar lyssna allt mindre, tondövt upprepa vårt budskap eller helt enkelt bara höja rösten behöver vi kanske fundera mer över vad kommunikation betyder, egentligen?

2022-10-25

Fäbodar, foldrar och tankar om framtiden

Morgonsolen och höstfärgerna ger Fryksås fäbodar ett gyllene skimmer. På fäbodvallen 500 meter ovanför Orsasjön fanns bebyggelse redan på 1500-talet och hit flyttade man med sina djur under sommarmånaderna. I dag får man betala över tre miljoner kronor för en liten fäbod på 45 kvadratmeter. Kontorshunden Frost är dock obekymrad om historiens vingslag – för honom finns bara här och nu med kittlande dofter i nosen!

Annars har den här hösten mest handlat om prisfall på bostäder, inflation, dyrare el och framför allt om kriget i Ukraina som aldrig tar slut. I sin vrede över sitt förlorade storryska rike verkar Putin fast besluten att bomba Ukraina till ruiner. Hur många civilpersoner som dör eller skadas bekymrar honom föga. Det viktiga är att skrämma landet till underkastelse.

I tystnaden bland Fryksås fäbodar tycks både kriget och vardagen i Stockholm långt borta. Men historiska händelser till trots väntar nya uppdrag. På Voff har vi inlett ett arbete med att uppdatera – och ta fram helt nya – broschyrer och foldrar för Förbundet Blödarsjuka i Sverige. Vi försöker kombinera fakta med en färgglad och lekfull layout. Och min turné i begriplig kommunikation fortsätter utanför Stockholm. I november väntar bland annat Malmö.

I november åker jag också till Berlin, en plats som är särskilt väl lämpad om man vill begrunda historiska konsekvenser och vad framtiden kan föra med sig.

2022-08-23

Lockelsen med en fyr

Visste ni att varje år i augusti firas den internationella fyrdagen? Det är Svenska Fyrsällskapet som står bakom arrangemanget och närmare 90 fyrar öppnas då på olika platser i Sverige. Många med guidade turer för att påminna om deras kulturhistoriska värde.

Det är något med fyrar som lockar många olika människor. Kanske är det kombinationen storslagen natur, ensliga lägen och spännande människoöden. Även jag känner en dragning till denna yttersta utpost där havet piskar i ansiktet.

I sommar fick jag då äntligen chansen att bo i fyrvaktarbostaden på Bergsuddens fyr på Holmön i kvarken, välkänd från P1:s väder- och sjörapport. Färjan från Sävar till Holmön är något av en tidsresa. På Holmön är biltrafik i stort sett förbjuden och stora delar av ön är ett naturreservat.

Det är bara att sätta på sig ryggsäcken och vandra mot öns norra udde. Vi går längs blommande dikesrenar och möter bara en och annan flakmoppe och cyklist. Längst ut på klippan ligger fyren i trä med en kupol i kopparplåt och nedanför hukar den röda länga som var fyrvaktarens bostad.

Så mycket dramatik bjuder inte vistelsen på, men det är ett storslaget sceneri att sitta i tystnaden på klipporna och se solen sänka sig i Bottenhavet. Vinden blåser i kontorshundens päls och med lite god vilja kan man säga att den ”piskar”.

2022-04-03

Om vanmakt och viljan att överleva

Den här vintern då Ryssland anfaller Ukraina och urskillningslöst dödar civila och bombar sönder hela städer känns andra världskriget närmare än på länge. Samtidigt har vi människor en tendens att glömma fort. Inte minst i dag verkar många inte ens minnas vad de tyckte förra året. Särskilt framträdande är den egenskapen hos våra politiker.

I intervjuboken ”Ingen ska ha samma helvete som jag” har jag intervjuat personer med blödarsjuka och deras anhöriga. Jag ville dokumentera livet med sjukdomen innan det fanns någon behandling. Flera av berättelserna i boken är väldigt drabbande och den vardag som beskrivs har vi svårt att föreställa oss i dag.

Jag visste sedan tidigare att medellivslängden för blödarsjuka var knappt 20 år fram till omkring 1960. Men den siffran blir verklig på ett helt annat sätt när någon berättar om smärtorna under en ledblödning eller om känslan av att nästan blöda ihjäl varje gång man fick sin mens.

I det sista avsnittet går jag igenom artiklar i svensk dagspress om blödarsjuka från 1920-talet fram till 1970-talet. Det är också skakande att läsa den negativa och fördomsfulla beskrivningen av kroniskt sjuka och personer med funktionsnedsättningar för inte särskilt länge sedan.

Förhoppningsvis kan ”Ingen ska ha samma helvete som jag” bli en tankeställare och en påminnelse om att vi inte kan ta saker och ting för givna. Vi måste fortsätta kämpa för mänskliga rättigheter som en god och jämlik vård!

2021-10-24

Håll i hatten när det blåser

Varför har vi människor så svårt att erkänna att vi har begått fel eller gjort ett misstag? Kan det bero på att hela vårt samhällsklimat är präglat av oviljan att erkänna fel eller att helt enkelt skjuta över skulden på någon annan.

Om våra beslutsfattare har gjort något fel eller upptäckt en brist tillsätter man gärna en utredning och hoppas att frågan under tiden hinner försvinna. Eller också kan man som Ebba Busch i samband med hennes omtalade husaffär helt frankt tillstå att det ”inte mig det är fel på, utan hela rättssystemet.

Två andra typer av makthavare, journalisterna Alexandra Pascalidou och Carina Bergfeldt, hävdar både att de är utsatta för ”orättvisa drev” när de nyligen beskylldes för att tänja på de pressetiska reglerna.

Och hur vanligt är det inte att misstag på jobbet skylls på chefer – och tvärtom – eller att man helt enkelt duckar för ansvaret genom att skylla på någon diffus organisation eller på ett tekniskt system.

Visst vore det ibland enklare att bara erkänna att man har gjort fel? De gånger jag själv erkänt ett misstag har reaktionerna överlag varit positiva. Något som forskningen också ger visst belägg för.

 I en intervju på Lunds universitets hemsida säger Cathrine Felix, som forskar på misstag och svåra beslut,” att misstag ofta fungerar som ett socialt kitt. Om man bjuder på sina klantigheter blir det ofta ett bra sätt att bryta isen”.

2021-07-07

Hemester och hemarbete här för att stanna

Så här glad blir kontorshunden Frost när årets semester närmar sig. Liksom förra året blir vi kvar i Sverige och söker oss till Härjedalen och till Västerbotten för att fjällvandra – också det till Frosts glädje! Bokningsläget inför sommaren visar att hemestern är här för att stanna.

Något annat som verkar bestå efter pandemin är hemarbete eller distansarbete. På uppdrag av Trygghetsstiftelsen har jag under året intervjuat ett antal företrädare för olika statliga myndigheter för att ta reda på hur covid-19 har påverkat dem. En snabb digitalisering och distansarbete är två svar som återkommer. Redan har myndigheter börjat anpassa sina lokaler för en mycket mindre personalstyrka på plats. Samma sak gäller för privata företag som minskar eller säger upp sina lokaler.

Majoriteten av dem som har kunnat jobba hemma säger sig också vara nöjda med det, omkring två tredjedelar enligt oberoende undersökningar. Samtidigt återstår många frågor om arbetsmiljö, social ohälsa och försäkringar att lösa. Och för att kunna vara kreativa och innovativa anser många med mig att vi måste fortsätta att träffas.

Oavsett var ni befinner er – hemma eller på kontoret – ha en skön (he)semester!

2021-04-11

Hoppa i mysbyxorna och sätt igång!

Många vittnar om stillasittande framför skärmar och ökande midjemått i pandemins spår, men det finns en massrörelse i motsatt riktning, nämligen att ”hop into something comfy and let’s get started!”

Det är så Adriene Michler inleder många av sina yogapass. ”Yoga with Adriene” var ett fenomen redan innan pandemin, men nu har intresset fullkomligt exploderat. I en tid av social distansering och oro är det få saker som känns mer rätt än yoga för hemmabruk. Dessutom erbjuder Adriene yoga för alla tänkbara tillstånd, från yoga för skribenter till pass för joggare.

När jag nyligen intervjuade chefen för Balettakademien i Stockholm sade han att bland det svåraste med dansklasser på distans är att få deltagarna att känna sig delaktiga. Något som Adriene behärskar till fulländning.

Ja, jag hör också till hennes trogna följare och har varit det ända sedan början av pandemin. Något som jag inte är ensam om. Hennes Youtubekanal har över sju miljoner följare och det finns otaliga memes om henne och om hennes vallhund Benji, som ligger och slappar bredvid yogamatten. Ibland så avslappnad att han används som kudde.

Adriene Michlers har helt enkelt förmågan att gå genom skärmen och kännas som en personlig vän och välgörare till dig – och till miljoner andra! Mina försök att få kontorshunden Frost att göra en Benji har hittills misslyckats.

2021-02-21

Magiska möten här för att stanna?

Jag intervjuade nyligen tre professorer om effekterna av pandemin. En av dem sade att hon fått väldigt mycket forskning gjort under coronaåret 2020. Tidigare gick så mycket tid åt till konferenser och reser.

En annan göteborgare jag intervjuade i veckan berättade att det var är ganska skönt att slippa alla frukostmöten som stockholmare tycker är så effektiva. Så var inte fallet för honom som då måste åka upp till huvudstaden kvällen innan.

Nu pratar många om vad som blir det ”nya normala” efter pandemin. Ett uttryck som i sig får mig att rysa. Men arbetslivet kommer aldrig att bli detsamma för oss som kan arbeta hemma och framför skärmar. Det känns redan exotiskt att jag för inte särskilt länge sedan ofta träffade de personer jag intervjuade.

Men ibland är möten på riktigt oöverträffade. Som att sitta vid köksbordet i Ydre hemma hos rebellkirurgen Erik Erichsen och höra honom berätta om hur han genomförde operationer i Etiopien med hjälp av borrar från Clas Ohlsson, slangklämmor och cykelekrar. Eller höra blödarsjuka Gert i Malmö berätta om sin uppväxt på 1940-talet innan några mediciner fanns och det bara var att ligga still och hoppas att blödningen slutade av sig själv.

Ibland behöver man också byta miljö för sin egen skull. Som att sitta på ett snöigt fjäll i Grövelsjön och dricka varm choklad med Frost. Ja, vi åkte dit i egen bil, bodde i egen stuga och matte har antikroppar!

 

2020-12-21

God jul & gott nytt voff!

När det ser som mörkast ut
klär sig Frost i julestrut
sprider sedan stjärneglans
när han viftar luden svans

 

2020-08-29

En katastrof och kris åt gången

Jag intervjuade nyligen en läkare och medicinsk expert om coronakrisen, Han sade då mycket tänkvärt, ”att vi människor bara kan hålla en katastrof i huvudet samtidigt”. De senaste månaderna har tv, tidningar och sociala medier varit fyllda av föga annat än statistik över smittade samt diskussioner om munskydd och flockimmunitet.

Det är inget nytt att en händelse tillåts dominera nyhetsflödet. I tider av kris söker människor också efter mer information än vanligt. Det är ett sätt att stilla sin oro, men frågan är hur lugnande det är att ständigt matas med nya, och stundtals motsägelsefulla, fakta?

Med detta sagt, visst finns de som försöker höja blicken, till exempel miljöforskaren Johan Rockström som menar att corona– och klimatkrisen har samma grund. Skövlingen av djur och natur tillsammans med global uppvärmning ger upphov till nya smittor. Rockström önskar att mobiliseringen inför coronasmittan kunde överföras till den planetära krisen.

Ett miljöinitiativ i det lilla invigdes i alla fall mitt under pandemin. Hedemora kommun, där jag tillbringade min hemester, har gjort i ordning en vandringsled över strandängar och våtmarker, där mängder av olika fåglar rastar. 10 procent av projektet finansieras med privata medel och som tack får man en stolpe med sitt namn på.

I höst kommer jag tillbaka och ser på flyttfåglar!

Carina Järvenhag

 

2020-06-29

Ha en skön hemester

Hemester är ingenting nytt. Ordet myntades för över tio år sedan i radioprogrammet Spanarna och fanns med i Språkrådets nyordslista 2009. Som så många andra ord bygger det på ett amerikanskengelskt begrepp, närmare bestämt ”staycation”.

Nu i coronatider har ordet fått en ny aktualitet. Risken för att bli smittad och det faktum att svenskar inte är välkomna i flera länder gör att många väljer att stanna hemma i sommar. Positiva effekter är att man stödjer det lokala näringslivet och att svemester är mer hållbart än en charterresa till solen.

En hemester eller svemester ger också möjlighet att uppleva nya platser. Två kompisar har upptäckt charmen med trästaden Askersund och en tredje cyklar runt i Småland. Andra väljer att uppleva naturen från en kajak.

Men tänk också på att ha frimester om du stannar hemma i sommar. Annars riskerar du kanske att ägna alltför för mycket tid åt jobbmejl och hushållsarbete,

För egen del inleds sommaren med distansarbete i trädgården. Svårigheten är att hitta en skuggig plats så att skärmen syns ordentligt. Kontorshunden Frost älskar i vilket fall att matte är hemma, oavsett om hon jobbar eller inte.

Carina Järvenhag

2020-05-13

Revolution på riktigt i arbetslivet

Den här arbetsveckan ska jag vara med på en digital museivisning, planera nästa nummer av en tidning via Teams, göra intervjuer via Facetime och vara med på ett samtal om språk och makt på Facebook. Nu har det digitala arbetslivet anlänt på allvar

Visst gjorde jag även tidigare en del intervjuer på distans, men den snabba förändringen av arbetslivet som Coronakrisen medfört hade nog ingen kunnat föreställa sig. Det är tveksamt om några arbetsplatser kan gå tillbaka till obligatorisk närvaro på kontoret, kostsamma konferenser och slentrianmässiga arbetsresor.

Med detta sagt menar jag inte att digitala närvaro kan ersätta alla fysiska arbetsmöten. Och nu pratar jag inte ens om alla de yrken där det är livsviktigt att vara på plats. Men även vi som mest arbetar framför skärmar behöver ses mellan fyra ögon för djupa samtal, för att få nya idéer och för att skratta åt fåniga skämt på fikarasten.

Men en annan god sak med hemarbete är närheten till en hund som sussar i soffan. Det är trösterikt vare sig man oroar sig över sakernas tillstånd eller har kört fast i en artikel!

 

2020-03-23

Borttappad bland algoritmer

Nyligen flyttade jag Voffs hemsida och e-post till ett nytt webbhotell. Omdirigeringen av olika servrar fungerade inte som det skulle och plötsligt fann jag mig utan både mejl och webbplats. Det värsta var förstås mejlen eftersom vi höll på med tre olika årsredovisningar och en tidning.

Kunder började höra av sig och undra varför deras mejl studsade samtidigt som aktörer som Kivra och Linkedin ville veta varför jag inte gick att nå? Eftersom jag i 20 år haft en enda mejladress, carina@voff.se , kunde jag inte ens börja räkna på hur många ställen jag använt den. Det visade sig även att min domän släckts ner av misstag och enda sättet att aktivera den var via ett mejl med lösenord till carina@voff.se. Men eftersom e-posten också låg nere kunde jag inte få tag i mitt nya lösenord. Jag förstod nu på allvar vad Moment 22 innebär.

Efter dagar med chatsupport på det gamla och nya webbhotellet samt inskickande av uppgifter som styrkte min identitet och att jag äger Voff fick jag till slut ett lösenord skickat till en alternativ e-post. Nu kan jag med säkerhet konstatera att utan din e-post finns du inte. 

Carina Järvenhag

2019-12-22

Gott Nytt Voff!

Snön lyser vit på taken endast konsulten är vaken med vovve i nyårshatt önskar jag goda helger i midvinternatt.

2019-08

Allt fler drar till fjällen

För 20 år sedan hade jag inte kunnat tänka mig något tråkigare än att packa ner en kaffetermosi en ryggsäck och bege mig upp mot kalfjället. Men när jag i somras satt uppe på Lill-Skarven i Härjedalen och blängde ut över myrar och snöklädda toppar kom ett förunderligt lugn över mig. Det enda som bröt tystnaden var Frost som flåsade bredvid mig. Det är nämligen varmt att klättra i berg med päls när det nästan är 30 grader varmt! Tur att det fanns fjällbäckar och dyhålor att svalka sig i.

Och jag är inte ensam om att bege mig till fjällen. I år ökade bokningarna på STF:s fjällstationer med tio procent. Orsaker är hållbarhetstrend, intresse för djur och natur – och sist men inte minst längtan efter tystnad och stillhet i vildmarken. Eller som en
uppdragsgivare sade till mig ”tricket är att bege sig dit där det inte finns någon mobiltäckning”.

Ökat intresse för fjällvandring och nya tjänster som ska hjälpa oss att ta kontroll över vår digitala konsumtion hänger troligen ihop. Det går förstås också alldeles utmärkt att lämna mobilen på rummet och låta den ladda ur i lugn och ro. Sen är man redo för nya uppdrag till hösten!

Carina Järvenhag

2019-07

Pånyttfödd som tågluffare

Som många i min generation av 1960-talister åkte jag med interrailkort flera gånger under 1980-talet. Det var både det billigast och enklaste sättet att se lite av världen. Några platsreservationer brydde man sig inte om på den tiden. Det bästa var de tyska tågen där sätena kunde dras ihop till en säng och man somnade sött i sin sovsäck. Det värsta var om någon med platsreservation klev på mitt i natten. När jag nu tar tåget igen 30 år senare har mycket förändrats – annat är sig förunderligt likt! Istället för att ligga i korridoren i sin sovsäck bokar vi sovvagn från Hamburg till Basel.
På morgonen får vi till och med frukost av konduktören. Vi har också bokat sittplatser hela vägen från Köpenhamn till Granada, vilket är obligatoriskt! Så att spontant hoppa av någonstans längs vägen är det inte tal om längre. Ändå får jag ibland samma känsla som för 30 år sedan. Att gå genom skakig korridor till toaletten mitt i natten och se ortsnamn passera utanför fönstret. Att hänga på stationen och dricka kaffe eller ta en öl i väntan på tåget. Och den sköna känslan av att vara framme och bara kunna sätta på sig ryggsäcken och promenera till hotellet. Till skillnad från flygplatser
ligger järnvägsstationer oftast mitt i byn. Voff önskar alla en riktigt skön sommar!

Carina Järvenhag

Kontakta oss

Jag har långa relationer med mina kunder och som projektledare är jag lösningsinriktad och driven. Jag är van att leda och inspirera projektgrupper av olika sammansättningar. Min styrka som journalist är att kunna göra det mesta tydligt, relevant och läsvärt. Ofta skriver jag om svåra ämnen som forskning, medicin, miljö och energi. Jag tycker också om dela med mig av mina kunskaper och har kurser i att bli en bättre skribent och i opinionsbildning.

Carina Järvenhag

Journalist/Projektledare

070-608 99 76

Erfaren och stilsäker formgivare med tyngdpunkten på redaktionell kommunikation som årsberättelser och informationsmaterial. Mina gedigna kunskaper om typografi, bild och visuell kommunikation garanterar hög kvalitet och fokus på mottagaren. Jag tar även fram sälj- och marknadsföringsmaterial som annonser, säljbroschyrer, skyltar och banners. Oavsett om det är ett stort eller litet projekt är jag en trygg och lyhörd samarbetspartner.

Sandra Torstensson

Grafisk formgivare

070-206 32 04

sandra@voff.se

Vi brukar – lite skämtsamt – säga att Voff Media är kundens bästa vän. Men vi vill också gärna tro att det är så vi uppfattas.

SÄG HEJ

VAD VI GÖR

VOFF!

Vid mitt senaste besök i London i mars kunde jag konstatera att det våras för viktorianerna. Alltså åren mellan 1837 och 1901 då drottning Victoria satt på den engelska tronen. En era som vi vanligen förknippar med konservatism, patriarkatet, pryderi och dubbelmoral, men nu verkar många vilja se den här tiden i ett nytt ljus.

På National Portrait Gallery kan man fram till den 20 maj se fotoutställningen Victorian Giants. Här finns fotografier från mitten av 1850-talet som känns överraskande moderna och porträtten visar en mycket mindre stel sida av viktorianerna än vi är vana vid. En av de mest framstående fotograferna var en kvinna, Julia Margaret Cameron, som bland annat porträtterade Charles Darwin.

I den nyutkomna boken Victorians undone beskriver historikern Kathryn Hughes fem historiska personer utifrån deras kroppar för att påminna läsaren om att viktorianerna också var människor av kött och blod. Ytterligare ett exempel på vårt nyvaknade intresse för den viktorianska eran är succén för den gotiska romanen Ormen i Essex av Sarah Perry.

Nu väntar jag bara på serien ”The Victorians” i minst åtta säsonger på Netflix!

Jag är på reportageresa i Karlstad och avslöjar mig omedelbart som den utböling jag är. Fotografen tar med mig till Klaras kafé, som är fjärran från alla kedjor som ser likadana ut oavsett i vilken stad man är.

Det doftar förföriskt av nybakat bröd och nybryggt kaffe så jag kliver fram till disken och ber om en cortado. Kvinnan bakom disken betraktar mig en stund och svarar sedan; ”Här jobbar vi med kaffe”.

Karlstad har stolta traditioner av kaffedrickande. 1906 grundade bröderna Josef, Anders och John Löfberg kafferosteriet Löfbergs Lila. Om ni undrar över namnet var lila färgen på påsen som innehöll Löfbergs lyxblandning, som lanserades i slutet av 1920-talet.

Efter avslutade intervjuer står jag således vid disken på Löfbergs Rosteri och Kaffebar. När jag ber om en kaffe ska jag plötsligt välja mellan americano, brasileiro eller rent av crescendo! Kaffet serveras i en pressokanna tillsammans med ett timglas. Ve den som trycker ner kaffet innan sanden har runnit ner i den under glasbehållaren. Jag trycker ner min presso alldeles för snett och blir sittande med sump i hela koppen.

I den närmaste hundrastgården är jag känd som Frosts matte, vad jag själv heter är mindre intressant i sammanhanget. Detta är i första hand en samlingsplats för fyrbenta familjemedlemmar. Därför känner jag Frosts kompisar, men har inte en aning om vad människan i andra ändan av kopplet heter.

Jag vet till exempel att den franska bulldogen svarar till samma namn som den rikskända kulturprofilen. Även nämnda bulldog har lite svårt att hålla tassarna i styr så nu väntar kemisk kastrering, berättade matte.

I hundrastgården finns även andra kopplingar till akademien. Matten till den surmulna spetsen arbetade en gång i tiden på Gyldene Freden och enligt henne var vissa ledamöter även då förtjusta i ung kvinnlig fägring.

Riktigt livligt blir det när bästisen stor-Morris är på plats, då springer han och Frost runt, runt i en rasande fart. Tvärtemot lill-Morris som helst ställer sig upp på bakbenen och stillsamt nafsar Frost i skägget.

Krönikor-ARKIV